Uppdrag granskning

brukar jag titta på.

Fast inte idag. Kanske missar jag det bästa sedan skivat bröd, men det tror jag faktiskt inte. Dagens avslöjande är ungefär lika upphetsande som en påse fotsalt.

Kanske, förmodligen, dopade sig ett gäng skidåkare för mer än 15 år sedan. Kanske gjorde de inte det. Somliga prover underkändes för att provtagningsutrustningen var kontaminerad. Och det skedde för SEXTON år sedan. SEXTON. 16. Sixteen. Sechszehn. Seize. Dieciséis. Kuusteist.

Är detta viktigt på riktigt? Nej.

Ja, det är väl bra att det kommer fram, och nej, det var ju absolut inte bra att de gjorde så dumma saker. Notismaterial, kanske en kortare artikel. Men det här pådraget? Nope.

Uppdrag Granskning ska sätta ribban högre än så här. Det finns ju andra idrottsgrejer att granska, om det nu är sportrelaterat jox man är intresserad av. Och dopning känns ju sååååå 90-tal. Så uttjatat. Och blir någon ens förvånad längre? Av dopning alltså. Att det förekommer. Någon?

Det här var bannemig det sömnigaste på länge.

Gäsp.

4 reaktion på “Uppdrag granskning

  1. Jag tycker tvärtom: Idrott handlar om känslor, drömmar, hopp och förtvivlan och fuskas det bryts hela magin. Hela förtroendet, allt det som sportstjärnorna förmedlar. Idrottsstjärnor är dessutom stora förebilder för unga och vad de gör berör oss ockås i förlängningen. Trots att jag knappt följer någon idrott längre tyckte jag detta var ett viktigt och engagerande ämne trots att det hände 1997 som dessutom sätter fingret på en oroande tanke – fortsätter fusket? Hur ser det egentligen ut?

Lämna ett svar till sara Brännholm Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>