Saknaden

Jag har doppat farmors orkidéer i vatten. Tre stycken. Vattendopp en gång i veckan och utsikt mot hästhagen, så ser deras liv ut nu. No more Vättlefjäll. De blommade när hon dog, nu är det bara den rosa-limefärgade som envist håller på.

Jag fick porträttet av henne som en konstnär som hette Karnå målade när hon var 13 år. Han var hennes lärare och blev en god vän till familjen. Hon har röd klänning och två långa flätor. Det hänger i vardagsrummet, på en vägg där jag ser det så fort jag går in i rummet. Hon tittar bort på bilden.

Jag lägger clementiner i en av hennes illröda böhmiska glasskålar. De ska stå framme nu. Med frukt och nötter och godis i. Dumlekolor i en. Farmors favoritgodis.

Jag hittade ett foto på henne. Hon sitter på golvet med en irländsk setter bredvid sig och teakmöbler i bakgrunden. Båda händerna är kvar. Hon har på sig en halvblank leopardmönstrad klänning. Blå. Jag har precis köpt en halvblank leopardmönstrad klänning, fast röd.

Jag dricker gin och tonic och jag saknar henne.

Jag gråter när jag är ensam. Det är för svårt att göra det med publik.

Jag saknar dig farmor. Hoppas du röjer runt ordentligt, var du än är. Och du, glöm inte att du lovade att komma tillbaka och spöka för mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>