Snart är allt sexistiskt

”Snart är allt sexistiskt”. När jag läser vad Leif Mannerström säger angående den helt rubbat kassa reklamkampanjen med halvnakna babes i ett kök, http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article17263122.ab så känner jag att Mannerström har helt rätt: snart är allt sexistiskt. ”Att visa halvnakna kvinnor har gjorts i alla tider, det är inget konstigt med det.” Nämen precis. Fin analys där Leif.

Våldtäkt. Prostitution. Polio. Hungersnöd. Drunkningsolyckor. Alltihop har funnits i alla tider. För att använda samma gnistrande skarpa retorik som Mannerström vågar man med andra ord snart inte knulla eller bada.

En annan sak som har funnits i alla tider är krig. Det är inget konstigt med krig heller. Mänskor krigar, det är så. Många tjänar pengar på det, somliga, de som själva inte utsätts för kriget, gillar till och med krig.

Men det kanske, liksom sexistisk reklam, eller sexism i allmänhet för den delen, ändå är en sak vi bör bekämpa? Eller? Leif?

Allting handlar om vilken sorts samhälle vi vill ha. Allting är politik. ALLTING. Den som inte förstår det har inte förstått någonting. Jag antar att Mannerström och hans meningsgelikar sitter och ojar sig över alla dessa arga feminister som gör allting tråkigt och politiskt. Jag förstår den grejen. Jag kan själv bli innerligt trött på folk som ska vara PK hela tiden.

Men vet ni vad, sexistgubbs? Jag utsätts för era blickar, ert synsätt, ert tolkningsföreträde på verkligheten varenda förbannad dag. Jag är så trött på er och er världsbild att jag ärligt talat känner för att spränga alla jävla stenåldersgubbjävlar till en annan galax. Ni kan väl för helskotta bara skaffa er ett jävla minimum av konsekvensanalytisk förmåga innan ni uttalar er? Är det så himla svårt att förstå att allting hänger ihop?

Pissar man på en stubbe hela tiden så ruttnar den till slut. Den stubben är jag. Ni kan dra åt helvete. Det gäller även Aftonbladet i det här fallet. Jag förstår att reportern slickade sig runt munnen efter att ha fått de smaskiga pratminusen från Mannerström. Men att ta den här diskussionen och blanda in en nollkollig kock i den är inte bra journalistik. Man måste stå för något slags jävla hållning. Ska man ha med en mänska som hävdar att det väl inte är någon fara med den här sortens bilder får det vara någon som är lite bättre påläst och som kan säga nåt som tillför något. Ska ni ursäkta er med att ’båda’ sidor fick komma till tals? Balansen i texten? De ena sidan talar ju redan. Nämligen mongot som beställt kampanjen. Ni hittade ingen sexist med konsekvensanalys? Ah, surprise. Fuck you, Aftonbladet. Ni letade inte tillräckligt. Det finns en intressant diskussion bakom allt det här spektaklet. Det finns säkerligen mänskor som är bildade och som kan säga något om både det ena och det andra synsättet. Gör den artikeln istället. Hinner inte? Låt bli då.

 

Skolan ska vara en fristad

Ämnet är möjligen inte helt fräscht, men det är aktuellt för mig just idag eftersom jag hade folk på middag igår och detta diskuterades. Det började egentligen med Uppdrag Gransknings famösa program från i vintras, det om barnfattigdom. Den där mamman som hellre rökte, ni vet. Jag anser fortfarande att programmet i sin helhet är ett bedrövligt stycke journalistik och jag tycker fortfarande att Janne Josefsson förtjänar en lavett för att han hänger ut en mänska på det sättet som han gjorde med den där mamman. Gud så jag önskar att hon kunde anmäla honom till Pressombudsmannen. Det hade varit väldigt intressant att få det där prövat.

Nåväl. Från detta var steget inte så långt till diskussionen om skolan och pengar och utflykter/aktiviteter.

Och det jag undrar är: varför är det viktigare för medelklassens barn att få åka på utflykt med skolan en dag än att de barn som inte har råd att åka med slipper må dåligt i flera veckor? Varför är det så? Varför är det viktigare att vi som har råd glatt ska kunna betala 300 kronor utan att skänka det en vidare tanke medan den som inte har råd våndas över hur hen ska skrapa ihop 300 kronor så att ongen kan åka med? Varför är det så jävla viktigt för oss som har pengar att hela tiden ha rätten att strö dem omkring oss utan att ta hänsyn, över huvud taget, till alla dem som inte har? Och jag menar inte att folk inte får använda sina pengar hur fan de vill i det vanliga livet, jag talar specifikt om skolan. Bara om skolan, okej?

Varför går det inte att diskutera frågan om skolan som ekonomisk fristad utan att höra saker som ”ska alla lida för att några inte…”, ”det är väl allas val att…”, ”men har de det verkligen så dåligt…”, ”jag tycker det är viktigt att mina barn får det lilla extra…”, ”var ska man dra gränsen…”, ”ska man inte kunna göra nånting då bara för att…”? Vad är det som är så provocerande med att skolan ska vara jämlik, även för den som inget har?

Så här: Kära medelklasspersoner, det spelar ju för fan ingen roll VARFÖR de fattigare barnens föräldrar inte betalar. Om det är för att de hellre knarkar, spelar, röker, äter hämtpizza eller har Guess-jeans är skit samma för ungen, hen får ändå inga pengar till skolresan. Det spelar ingen roll även om det kanske faktiskt inte är något av ovanstående alternativ, för en ensamstående mamma med dålig lön klarar kanske inte ekonomiskt att ett-två-tre barn ska på skolresor varje termin. Återigen: för ungarna spelar det ingen roll. Resultatet blir detsamma. De här barnen har det tufft nog ändå, de behöver inte vara i skolans värld och känna att de är annorlunda och konstiga där också. Skolan ska vara en fristad.

Så här: Kära medelklasspersoner. Om det nu är så viktigt för era barns utveckling att få åka på utflykter, ta lite ansvar då och åk på utflykt med dem. Det gör ni ju förresten redan. Folk gör utflykter stup i kvarten. Jag vågar påstå att i stort sett alla medelklassbarn håller på med någon aktivitet, eller fler än en. Det renderar också utflykter i form av träningsläger, tävlingar, cuper osv. Om det är viktigt på riktigt att era barn gör utflykter i skolans regi, ta lite ansvar och se till att ungarna samlar in pengar genom olika aktiviteter. Sök pengar, det finns en miljard stipendier som aldrig utnyttjas och som specifikt riktar sig till aktiviteter för unga.

Ni hinner inte? Nej, inte jag heller. Och varför inte? Jo, för att barnen redan har en massa aktiviteter som ju tar tid även från oss vuxna. För att vi bor i ett hus som låter barnen hålla på med en massa pyssel utomhus men som ger oss vuxna en massa att fixa med hela tiden. För att det är jobb och logistik och matlagning och lek med barnen och nattning och läxläsning och sedan är man slutkörd. För att tiden inte räcker. Jag förstår det. Men känns det rimligt att bara för att ni och vi har valt att ha pengar, men halvkasst med tid över, så ska de barn som inte har kunnat välja något alls behöva må dåligt över att de har mindre? Det gör de redan, när de hör att klasskamraterna varit på skidresa/utlandssemester/köpt ny studsmatta/fått en iPhone. Och ge mig inga argument om att de ju redan är medvetna om att livet inte är rättvist blabla. De ska inte behöva särbehandlas i skolan. Den ska behandla rik och fattig lika. Det måste vara ambitionsnivån. Skolan ska vara en fristad.

Ni tycker det kan vara skolans ansvar att söka extra pengar? Screw you, säger jag. Hur då? Lärarna hinner ju för fan knappt bajsa med allt jävla skräp de ska syssla med nuförtiden, än mindre hålla på med pengainsamling. Detta bör ligga på kommunövergripande nivå, inget pysselprojekt för respektive skola.

Jag tror också att det ger mycket att göra saker tillsammans med sin klass, saker som inte är det gamla vanliga hela tiden. Jag tror också att det är viktigt för klassen att ha skojiga saker att se fram emot och längta efter. Men utan att somliga ska få ont i magen för att de inte kan åka med. Man kan tycka, vilket jag gör, att kommunerna borde anslå pengar för utflykter. Extra pengar. Eller att kommunen har mänskor som arbetar med detta, likaväl som de lägger en jävla massa pengar, och personal, på att handikappanpassa hela stan eller ha folk som ser till att det köps rättvisemärkt kaffe eller ha folk anställda som jobbar med jämställdhetsfrågor och framtidsutveckling. Man kan tänka sig att kommuner delar på kostnaden för en tjänst för en mänska som sitter och arbetar med att äska pengar. Det kan ju vara värt att pröva åtminstone. Jag menar inte att exemplen ovan är mindre viktiga, jag menar att frågan om rättvisa i skolan är minst lika viktig. Det handlar också om jämlikhet och jämställdhet och om hur vi formar barnens tankar. Om att ge folk, läs barnen, lite jävla andrum och låta dem få känna sig i närheten av något som är normalt. Det handlar i allra högsta grad om vår framtid. Det måste väl för fan vara viktigare än att välbeställda barn får göra dyra utflykter på andras mentala bekostnad?

Skolan ska vara en fristad. Det måste den få vara.

 

 

 

Falling down

Någon gång ibland har jag tänkt att jag ska skriva en bok. En thriller. Inte för att jag egentligen går runt och ruvar på en, utan mer för att jag skulle vilja mörda. Rensa, kanske. Få ur mig en del raseri. Mot män. Ja, så illa är det. I min bok är jag en medelålders tant som bara får fett jävla nog av all skit som män utsätter världen för. I boken spanar jag på sexturister och pedofiler, sedan dödar jag dem, snabbt och effektivt. Som Modesty Blaise.

De här fantasierna handlar mer om min egen frustration än om något slags rationalitet. Jag vill inte ha privatarméer med crazyförbannade kvinnfolk som går runt och dödar karlar. Inte heller dödsstraff.

Det blir för mycket bara. Flickan som ska piskas för att ha begått äktenskapsbrott efter att ha blivit våldtagen av sin pappa i flera år. Tonårstjejen som suger av ett dussin karlar som står i ring runt henne men som inte tycker de gjort något vidare värst fel. Kapten Klänning. Traffickingskiten som har ökat med uppemot 20 procent i Europa under de senaste åren och bara sex (!) länder i EU är överens om att bekämpa detta aktivt, med gemensamma åtgärder. FN-soldater som förgriper sig på barn i flyktingläger de är satta att bevaka. Gruppvåldtäkter. Hela tiden, överallt. Vi är villebråd. Det är jaktsäsong på kvinnor och barn, hela tiden. Inga kvinnor jag känner är rädda för att bli nerslagna och rånade. Vi är rädda för att bli våldtagna.

Flera av mina bästa vänner är män. Jag är definitivt ingen manshatare. Men jag hatar det många män gör. Alla män är inte likadana, det påstår jag inte heller. Men det går inte att ens diskutera strukturella problem utan att etikettera, så därför sätter jag etiketterna ’män’ och ’patriarkat’ på de enskilt största jävla problem världen har. Och eftersom det är ett patriarkat vi lever i, så spelar det jag tycker inte så stor roll, eftersom jag är kvinna. De enda som kan förändra världen på riktigt är de goda männen. Jag tror faktiskt det. Vi kvinnor kan rasa, men förändra världen? Nope. Det är för mycket. Mitt huvud hotar, på riktigt, att sprängas av frustration. Jag vill göra folk illa när jag läser tidningen.

Mycket av min ilska riktas mot Danmark just nu. Jag kräks av att danskarna gör tv där nakna kvinnors kroppar diskuteras av medelålders män med kastrationsångest. Jag spyr på att samma män ursäktar alla tiders mest sexistiska och vidriga programidé med att vi behöver deras jävla ord om våra kroppar. De gör oss kvinnor alltså en tjänst. Hela den där grejen gör mig så rosenrasande frustande förbannad att jag bokstavligt talat tuggar fradga när jag tänker på det. En god vän menar att de idioterna inte förtjänar all denna energi och uppmärksamhet. Han har rätt. Men jag kan inte låta bli.

Jag har försökt släppa detta sedan jag först hörde talas om det, men det är omöjligt. Jag blir faktiskt bara argare ju längre tiden går. Jag känner för att åka till Danmark, spänna fast Blachman och hans polare i en gynstol, raka av dem brösthåret och köra upp en fet dildo i röven på dem. För det är Blachman lite rädd för nämligen, att nu har ju kvinnor blivit påknullade av män under så långliga tider att det är dags för oss att ge igen, och det gör vi då genom att gå igång på att knulla män i röven. Polaren däremot, han menar att kvinnor nog ”godt kan lide vores styve tissemand”. JAG DÖR!!!! Jesus, Maria och Josef, vad ska man säga? Blachmans analys är så sinnesjukt dålig att han förtjänar att bli påknullad av en elefant. I röven.

Det är inte synd om mig, och gruppen jag tillhör, om man jämför med större delen av jordens befolkning. Men just nu känner jag som Stig-Helmer när han postar sin gröt eller vad det är till barnen i Indien. Fuck den jävla gröten, de kan få den.

Det är för mycket. Nyss såg jag en post på facebook. Reklam från Länsförsäkringar. Mannen står med korslagda armar och löst sittande kläder och säger ”Självklart äger jag min bank. Gör inte du det?” Han ler inte. På bilden bredvid står en kvinna i tajta kläder, ler skälmskt, pillar sig kokett i håret och säger ”Det hade väl ingen trott, att jag skulle äga en egen bank.” Ska vi behöva stå ut med den här jävla skiten 2013?

Det räcker nu. Det gör verkligen det.