Sluta behandla Sveriges Radio som om vi går rasisternas ärenden!

De senaste veckorna har jag gång på gång fått försvara min arbetsplats, jag har försökt förklara hur public service fungerar och själv försökt fatta vad det är som händer med samtalet.

Allt på Sveriges Radio är inte perfekt, somligt kunde definitivt ha hanterats både bättre och smidigare och annorlunda och jag håller med om att det finns ett pedagogiskt problem hos ledningen i att klargöra vår ställning kring till exempel Soran Ismail och varför han inte kan arbeta för SR under tiden fram till valen medan Alexandra Pascalidou kan det osv osv. Men därifrån till att vi i stort sett går rasisternas ärenden? Nu får ni väl ändå ge er?!

Den här länken delas av många nu. http://www.etc.se/ledare/fragan-sr-borde-stalla-skulle-det-har-vara-okej-att-saga-om-en-jude

Maria-Pia Boëthius får Sveriges Radio att framstå som något slags jävla växthus för bruna åsikter, alternativt som något helt ryggradslöst. Men Boëthius text är snömos. Varför ska till exempel Sveriges Radio klä skott för en helt koko publicering som DN har gjort?

Låt mig gå igenom några delar av texten.

”Däremot får man i svenska medier och i public service säga att muslimer eller utomeuropeiska invandrare inte borde få komma hit, att rumänska tiggare borde förbjudas, att det är acceptabelt att polis i Skåne upprättar listor över romska släkter och så vidare. Och en programledare, som idogt slåss mot den sortens rasism utmönstras ur public service eftersom hen då inte är objektiv.”

”Man”, vem är det? Är det en rasist som står i direktsändning och säger detta? Eller menar Boëthius att det är vi programledare som står och säger detta? Har någon enda programledare eller journalist på SR sagt detta? Det är ju så luddigt formulerat att det kan vara vilket som. Påståendet ovan är otroligt missvisande, på gränsen till rent ljug. Eller så här: någon kan förvisso stå i en studio och säga sådana saker, likaväl som en antisemit skulle kunna stå och säga något om judar, men ingen skulle någonsin kunna stå och säga detta oemotsagt. Om någon av oss som arbetar som programledare på Sveriges Radio skulle ha en person i studion som säger sådant så är det vår plikt att säga emot. PLIKT, fattar ni? Det ingår i vårt uppdrag att stå upp för mänskliga rättigheter och allas lika värde. Så om någon står i min studio och säger förklenande saker om judar, bruna, kvinnor, enarmade, bögar, handikappade, rakhåriga eller whatever så kommer den personen inte ut ur studion utan att jag har käftat emot, försåvitt det inte finns en given meningsmotståndare, då får hen göra det istället. Men sådana åsikter får ALDRIG höras i radio utan att ifrågasättas. Och nej, det är inte bara jag, det gäller ALLA som på något vis hörs i radio. Ok? Ge mig gärna exempel på alla gånger ni har hört rasister stå och tjafsa i Sveriges Radio om invandrare utan att få mothugg av programledaren eller någon annan i studion.

Vidare.

”Men läget i Sverige av idag är att man får säga sådant om muslimer eftersom ett politiskt parti med de åsikterna valts in i riksdagen.”

”Man”, igen. Vem är denne ”man”, ärligt? I övrigt: samma argumentation och samma invändningar som ovan.

”Vad skulle hända med public services ”objektivitet” om ett parti á la -Gyllene Gryning i Grekland valdes in i den svenska riksdagen? Med uttalad antisemitism på sin dagordning?”

Enkelt. Om det uttryckligen står i partiprogrammet så är det inga som helst problem för public service att kalla en spade för en spade. Vi står för mänskliga rättigheter OCH yttrandefrihet. Varför är det så jävla svårt att ha två tankar i huvudet samtidigt?

”Nu har vi hamnat i ett läge där de som brännmärker rasism i gestalt av Sverigedemokraterna inte anses objektiva, medan SD tillåts brännmärka olika folkgrupper i skydd av sina riksdagsplatser.”

SD brännmärker folkgrupper i skydd av sina riksdagsplatser. Vad betyder ens det påståendet? Är SD ett rasistiskt parti eller är det så att de har rasister i sitt parti? Om det inte står i deras partiprogram att de är rasister, ska vi då ändå påstå att de är det? Vad ska vi gå på? SD sitter i många fullmäktige runt om i landet men intressant nog har de lagt väldigt få motioner i sitt kärnämne invandringsfrågan. De har ända sedan starten tagit avstånd från rasism och inte ens Expo kallar SD för ett rasistiskt parti, men Sveriges Radio, som inte sitter på Expo-folkets expertkunskaper, vi ska påstå att de är ett rasistiskt parti? Allvarligt? Att SD lockar till sig en osedvanligt hög andel personer med sådana åsikter är ju ingen hemlis, det låtsas ingen heller. Det är heller inte särskilt märkligt med tanke på deras bakgrund.

Ska vi på SR följa åsiktsdrevet och tycka ’rätt’ eller ska vi försöka hålla oss kalla och rapportera det vi ser och hör? Vi berättar om Ekeroth när han går runt på stan med sina järnrör osv. Vi har sakkunniga mänskor, till exempel från Expo, med i våra sändningar där de får berätta sin syn på skeenden och handlingar. Och det är det vi ska göra, vi är faktiskt bundna att vara så opartiska vi kan. Men vi ska ändå ta ställning för mänskliga rättigheter och mot rasism. Det kan bli dubbelt det där. Och kanske är det en omodern beskrivning av uppdraget, jag vet inte. Det tål att tänkas på.

Men vilken grad av engagemang känns okej? Ska den mediala kanal som åtnjuter högst förtroende av alla i Sverige (enligt förtroendebarometern som tas fram av SOM-institutet vid Göteborgs universitet) bli en åsiktsmaskin där programledares privata, politiska åsikter uttrycks i högt och lågt? (Fundera gärna över varför vi har så högt förtroende, kanske har det att göra med vårt förhållningssätt.) Soran Ismail har ju ’rätt’ åsikter, han är vad jag vet inte partipolitisk, men han är öppet emot Sverigedemokraterna. Om en annan känd programledare bestämde sig för att börja bekämpa till exempel Kristdemokraterna, för att det finns folk där som står för gammelkristna värderingar och sålunda är antigay och anti allt som inte är heteronormativt och tycker att folk som inte ligger i mitten av normalfördelningskurvan inte ska ha samma rättigheter som oss andra, vad gör vi då?

Hur gör vi med de programledare som kanske är sverigedemokrater men inte rasister? Eller som inte är partipolitiska alls men som tycker att hanteringen av invandringsfrågor har spårat ur, för det kan man ju faktiskt få tycka utan att vara rasist. Ska de få stå och köra sitt race? Eller de som är kommunister? En ideologi som i sin grund går ut på samhällsomstörtande verksamhet? Vill ni höra det? Moderater, ska de få stå och prata sig varma för fler jobbskatteavdrag? Eller ska vi programledare häckla moderater och sossar och sverigedemokrater och alla andra, beroende på vilken agenda vi själva har? Det är inte svårt att vara anställd på SR och till exempel fördöma den nya antigaylag som Museveni skrev under i Uganda i veckan. Inte ett dugg, eftersom det är ett uppenbart brott mot mänskliga rättigheter. Det finns ingen munkavle. Men vi är ålagda att vara försiktiga med att ta politisk ställning. Jag tycker inte det är så konstigt. Vi är inte ledarskribenter eller krönikörer, varför vill ni göra oss till det?

För dem av er som känner mig så vet ni att jag är en person med jävligt mycket åsikter. Det var svårt för mig att inse att jag måste lägga band på den sidan av mig själv när jag började på SR. Men vad är alternativet? Att jag står och spyr galla åt höger och vänster, allt efter vad jag för dagen tycker verkar mest idiotiskt? Det kanske är rolig radio, men inte fan skulle det bygga något generellt förtroende för Sveriges Radio.

Till sist – alla ni som lägger så mycket energi på att pissa på Sveriges Radio. Fundera ett par minuter på om det är rätt ställe att ödsla kraften på. Vi tar fighten, hela tiden. Låt oss fokusera på rätt saker istället för att evighetstjafsa om pedagogiska problem. Ni vet vad vi står för. Det är inte SR som är the bad guy. Minns det.

Kära ortodoxa kristdemokrater

Och för att undvika ett Jasenko-gate: ja, jag menar att vara spydig med mitt ordval.

Om en kvinna ligger med en annan kvinna, är det viktigt på riktigt i era liv? Om någon man ligger med en annan man, spelar det på riktigt en roll i era liv? Om någon föddes i fel kropp och sedan byter till en rättare kropp, påverkar det era liv i negativ riktning då? Är kön så förbannat viktigt? Verkligen? Om någon av mänskorna ovan skaffar barn, är det verkligen ett problem för er? På riktigt alltså. Och med riktigt menar jag i paritet med tex att ens barn är sjuka eller att man är arbetslös eller att ens mamma får asdålig vård på vårdhemmet eller att det är krig på massa ställen i världen eller att kvinnor har lägre löner än män eller att den sista vildmarken i Lappland är hotad eller att pensionärerna har för lite pengar över eller att ungdomar inte får jobb eller att studenter får tacka nej till studier för att det inte finns lägenheter eller att barnen får hormonstörningar av plastleksaker eller att barn får massa psykmedicin istället för terapi. Till exempel. Tänk alltså efter en stund. Är det PÅ RIKTIGT viktigt vilka vuxna som knullar med andra vuxna och hur eller om de får barn?

Om ni svarar ja på någon av frågorna ovan så är ni A) dåligt informerade B) bigotta idioter eller C) bara idioter, rätt och slätt

Ja, det är kanske väl hårt, men jag hamnar nästan i ett Falling Down-läge (Michael Douglas ni vet, film från 1993. Han vill bara hem men fastnar i en bilkö och därifrån går allt åt helvete och han tappar det, milt uttryckt) när jag läser Svenskan idag om den senaste kristdemokratiska dumheten.

”Att ha blivit född av sin pappa är en orimlig tanke” säger Tuve Skånberg, riksdagsledamot för KD. Han och kollegan, tillika partikamraten, Annelie Enochson, har nu gått emot partiledningen som ju ÄNTLIGEN kom in i det tjugoförsta århundradet förra året när de gick anslöt sig till majoriteten i riksdagen, nämligen den majoritet som länge velat avskaffa tvångssteriliseringen. I sommar avskaffas skiten, Gott sei Dank. Men Skånberg och Enochson vill stoppa lagförslaget och motionerar nu emot det.

Det spelar ingen roll vilka koko idéer centern slänger ur sig i den desperata jakten på förnyelse, det spelar ingen roll med all hittepåfakta som Sverigedemokraterna svänger sig med. Allt det där kan jag faktiskt ändå förstå någonstans, jag kan se vad det kommer ifrån och jag kan se bevekelsegrunderna och oron för hur samhället ska bli. Det går dessutom utmärkt att argumentera emot och bemöta de dumheterna.

Men de ortodoxa kristdemokraterna är i en helt annan liga. Jag förstår dem bara inte, och jag försöker verkligen. Men när jag idag först fick se en bild ur en tidning som en facebookvän lagt upp, där utklädda gubbar demonstrerade mot abort, och sedan möttes av en artikel i Svenska Dagbladet, där två kristdemokratiska riksdagsledamöter går på tvärs mot sin egen partiledning och Alliansen, då undrar jag verkligen vad det är för fel i huvudet på de gammelkristna. Hur går snacket över kaffet liksom? Vad är det som ska hända om alla som vill och kan föder barn? Brinna i helvetet kommer vi ju inte göra i vilket fall. Det är väl utrett bortom missförstånd att Gehenna var en brinnande soptipp och inget annat (?). Guds rike ska ju komma så småningom och då löser sig allt i vilket fall. Sköt dig själv och skit i andra är ju liksom bara andra sidan av myntet ’behandla andra som du själv vill bli behandlad’, dvs den gyllene regeln, det kategoriska imperativet eller vad man än vill kalla det, dvs det som liksom tog över som förhållningsregel efter de tio budorden. Den gyllene regeln, folks! Allt annat är förklaringar.

Att Skånberg och Enochson mår dåligt över att hen kan föda barn skiter jag i. De kan sitta kvar under sin sten och fundera över andra orimliga saker i mänskans historia: könsbyten överlag, plast, japanska toaletter som tvättar röven ren, hårklippningsrobotar, hjärttransplantationer, elektricitet, att jorden inte är platt, rymdfärder samt färdigskivat bröd, för att nämna några saker.

Och btw Skånberg/Enochson – hälsa Sverigedemokraterna, för de sitter nämligen under samma sten som ni gör. Och på ungefär lika virriga grunder. Ha det så trevligt.